Mardrömmen är här, det är sjukdomen man fasar om man har lite vett i skallen vill säga.. Fast oftast går det bra, men med min och raymans otur i höst, så vågar jag inte säga något. Den är inte i vårat stall vad vi vet, men nu blir det till att tempa honom varje dag och hålla koll efter utslag. Det är en seg sjukdom och tänk om den kommer till vårat stall då är vårens tävlingssäsong över för våra tävlingsryttare. Det kan va seglivat. Håller tummarna att det inte kommer till stallet. Inte med alla mina planer.
Men i helgen var det full rulle, så nu är det tur att veckan börjar så man kan vila upp sig lite ;)
Snart kan jag avslöja min lilla hemlis, men inte riktigt än. Min närmsta vänner vet såklart. och de som är involverade. Men snart så. Så taggad..
Har hänt så mycket men känner att det är för mig och mina vänner. Så har egentligen inte så mycket att skriva.
/Camilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar